Vi var många som träffades på lördagen den 11 november för att höra Kerstin berätta om bin och om materialet bivax. Bivaxet behöver bina för att bygga celler i bikupan för att förvara honungen i och som barnkammare åt sina yngel. Bin tillverkar vaxet med hjälp av speciella körtlar. Vad som kom fram under samtalet med Kerstin var att det är brist på bivax och att vaxet bäst används till vaxmellanväggarna i bikuporna och därefter kan överskottet användas av oss till salvor, ljus eller annat. Det betyder att vax som material måste ses som något mer dyrbart och svårproducerat än väntat. Kerstin pratade också om vikten av att köpa vax från Sverige för att vara säker på att få ren vax utan tillsatser – kanske direkt av en biodlare? På träffen hade Kerstin med bivaxkakor av ekologisk bivax som vi använde i läppcerat och på vaxdukarna. Bivax har antibakteriella egenskaper och är vattenavstötande.
Vi delade in oss i grupper där hälften började att tillverka bivaxsalva enligt Kerstins recept. Salvan är väldigt dryg så det kan vara en bra idé att göra lite mindre sats. Bivax, rapsolja och olivolja fick smälta i ett vattenbad i några gamla konservburkar som fungerade bra som kärl. När allt har blandat sig och svalnat något tillsätts eterisk olja och ringblomstinktur. Tinkturen görs genom att lägga torkade ringblommor i alkohol med hög alkoholhalt. Ett tips är att odla egna ringblommor under sommaren (är lättodlade och tåliga) och sedan torka för att användas i till exempel tinktur. Vaxsalvan hälldes i små askar i plåt med skjutlock som fungerar bra när salvan ska användas som cerat. Det blev också en del lite större glasburkar med vaxsalva i tillverkningen. Det går att värma upp salvan igen för att få den i flytande tillstånd då det går att fylla på sin plåtburk med nytt cerat om det har tagit slut.
De små plåtburkarna och eterisk olja går att köpa på till exempel opella.se. Såg att dom säljer bivax också men Kerstin hade en del till försäljning på träffen och kanske kan hon sälja mer om hon har ett överskott?
På träffen gjorde vi även vaxdukar. Det som behövs är vax och en tygbit i bomull eller linne (inte syntet). Tyget får gärna vara använt och urtvättat som till exempel ett gammalt lakan, inte för tjockt, det ger bäst resultat. Vaxet ska smälta och sugas in i tyget som sedan efter det har svalnat är redo att användas för att täcka in matvaror. Det finns varianten att smälta vaxet på tyget genom att lägga en tygbit med vaxbitar på en plåt och låta vaxet smälta i en ugn med ca 100 graders värme. Vi använde en teknik där bitar av vax läggs på tyget som läggs på bakplåtspapper på en plåt och därefter ännu ett bakplåtspapper som ligger som skydd när vaxet sedan smälts med hjälp av ett varmt strykjärn.
Något som känns viktiga att säga är att om vaxduken ska användas som alternativ till plastfolie så är det ur miljösynpunkt bättre att ta en tygbit som du redan har hemma, kanske just något urtvättat lakan eller ett klädesplagg som annars skulle kasseras. Anledningen är att tillverkning av bomull och bomullstyg är just nu en av de mest miljöpåverkande processerna inom textilindistrin så att köpa ett nytt tyg för detta är liksom inte värt det. Men som Kerstin sa om tyg för att vaxas –“Ju mer urtvättat desto bättre”.
Och här är en karta över Hökarängen som visar var kunskapen om bivax till salva och tyg har hamnat.
Hej, ska vi göra en grej? /Hökarängen 