Tack bästa Leili Mänder! I två timmar fick vi ta del av hennes kunskaper om hur lagat på stickat kan gå till. Lördagen den 27 oktober träffades vi på Farsta bibilotek (tack Boel!) i caféet med våra medtagna stickade plagg med hål eller förslitningar som behövde lagas. Vi fick bland annat prova på att plocka upp en tappad maska med virknål, stoppa strumphälar med vävteknik, att med strumpstickor sticka en lapp över större hål, laga med sytråd (silke på ull) och att sy med maskstygn som förstärkning där trådarna är slitna.
Att laga är är en handling som uttrycker omsorg. Favoritstrumporna eller den ärvda handstickade tröjan är värda att tas omhand för att på så sätt förlänga plaggens livslängd. Och när vi står i butiken och ska köpa en tröja eller något annat plagg kan det vara värt att fundera på om det kommer gå att laga om det behövs någon gång. Stickat i material som tål att lagas och med inte alltför liten maskstorlek kan repareras med de tekniker som vi gick igenom på träffen.
Så finns en estetisk aspekt av det lagade – ska det vara en så osynlig lagning som möjligt eller lagning som syns?
Vi fick också prova på en stoppapparat som underlättar arbetet med att laga till exempel hälar på strumpor. Det blir ett vävt resultat som kan få en viss elastisitet genom att monteras på skrådden. Den tillverkas inte längre men med lite tur går att hitta på loppisar.
På denna träff deltog människor från fler ställen än bara Hökarängen/Farsta. Punkter som markerar var kunskaperna om lagat på stickat har hamnat.
